En rolig tråd på ett HiFi-forum fick mig nästan att gå igång, och jag skulle skrivit något om folks tro på allehanda strunt.Nu vill jag förbereda det inlägget ordentligt och jag funderar i största allmänhet om folk ska tvingas ta ansvar för sina handlingar.
Ska det vara förlåtet folk som tar dyra SMS-lån för att de aldrig lärde sig räkna % i skolan? Ska människor ursäktas för sina våldsamma beteenden för att varifrån de kommer var samhället oredigt. Ska folk som har ADHD, DAMP, Aspberger och andra bokstavssyndrom ursäktas för att de är slarviga eller inte kan passa tiden? (Det senare berördes i gårdagens kolumn i Metro).
Jag tycker att männsikor till största delen ska ta ansvar för sina handlingar. Har man proppat läpparna fulla med silikon eller har man misskött en konvalesens eller fortsatt med destruktivt beteende efter medicinska behandlingar borde en taxameter ticka igång.
Det finns folk som alltid planerar och förbereder sig alla möjliga “worst case” och som sedan står med tvättad hals men utan hjälp av samhällets institutioner medan andra får oändligt många chanser.
På tal om chanser; varför har man infört “andra chansen” iMelodifestivalen? Är det för att ge sopiga men populära artister en chans till att få vinna? Eller är det för att vi svenskar är så djävligt kravlösa?
