Huggbäver

Så här ser den nakna synden ut idag. Mycket avlatsbrev blir det. Får skriva ett vänligt brev till RatZZinger (katolska kyrkans egen fascistgeneral) och be om förlåtelse för mina elektroniska synder ….

Jag bygger på ett försteg sedan några år. Jag har fixat en helflott låda från italienska HiFi2000, en specialtrafo (nät) från Frag Jan Zuerst, en oerhört läcker motordriven volynkontroll från HongKong osv.

Grejen är “några år”. Jag börjar misströsta och den stackars person till vilken försteget är ämnat har också börjat misströsta. Alltså har skapelsen hamnat på bordet igen. “På bordet”, innebär första parkett på mitt arbetsbord, där ett antal sladdar ska lödas in mellan transformator och nätaggregat och vidare till förstärkarenheten samt mellan ingångsväljarna (reläer) och förstärkaren.

För att sätta press på mig själv startar jag nu en liten blogg-blogg om denna gamla försyndelse. Räkna med att den följs av fler.

Hörs nätkablar?
Inte fan!

Firmor som Furutech erbjuder special-super-nätsladdar. Fast läser man ordentligt kan man läsa ut lite fakta om hur kabeln är tillverkad men inget om hur den skulle kunna vara bättre än vilken svart, eller grå sladd som helst. Det finns inget som beskriver på vilket sätt den skulle vara bättre än vilken annan kabel som helst.
Det hänvisas till några Awards, men jag skiter väl i vad insnöade HiFi-reportrar skriver. De har ju ändå att se till att firmor som Furutech annonserar och är ju delvis bakbundna; några objektiva omdömen kommer inte ut den vägen.
Man kan ju också läsa vad folk på olika forum skriver men återigen – glada amatörer som inget vet om vare sig teknik eller ljudåtergivning höra kor råma, och Caruso yla på någon skiva som är inspelad i en skivbunker år 2008. En skiva som är maximalt söndermastrad dessutom.
Vän av ordningen säger, “skit i det, låt folk slänga sina folk på skit om de vill!”. Men saken är inte att folk köper sådant här utan att de springer runt och ular om hur bra kabel de köpt och på så sätt sätter en sorts standard. Titta bara på “lakritskablarna”; alldeles utmärkta kabalar som gör exakt det en kabel ska göra och som av skithuvuden fått ett sådant trist epitet.

Furutechs superkabel har en amerikansk nätkontakt. Den får man ju bara in i ett svenskt nätuttag med hammare – undras om det ska vara en rodiumpläterad hammare eller om min silverhammare duger

På skivtallriken – Yes, den brittiska supergruppen som var stora på 70-talet. Min undran är var dagens Yes-grupper finns.
Nu verkar all musik vara indie-musik. Om alla grupper är indie-grupper, vad kallar man då grupper som vågar ha en alldeles egen stil? Indie?

Jag läser en diskussion om kontakter. Hör man skillnad på kontakter frågas det.
Nej säger vän av ordningen. Vinkla in dina högtalare så gör det större skillnad än att köpa en dyr kontakt.
Men någon (hifi-guru) rekommenderar ju Rhodiumkontakter…
Har folk inte fattat varför det är olika material i kablar och kontakter. Rhodium, Beryllium, Silver, koppar, guld, aluminium och andra material har olika egenskaper. De korroderar/oxiderar på olika sätt, har olika egenskaper i värme, kyla, väta och torka. De reagrera olika på olika kemikalier varför en metall passar bättre som kontaktmaterial i stridsvagnar än i ett kärnkraftverk.
Vad ska man då ha för kontakter i stereon? Kontrollerad miljö vad gäller temperatur och luftfuktighet …. mässing duger alldeles finfint. Ofta är mässingskontakter överdragna med ett oändligt tunnt lager guld. Det lagret gör varken till eller från.
– Men säger nån – billiga kontaker ger ju distortion!
– Kan man mäta det? är en bra fråga då.
– Räcker det inte om man kan höra ….???

– Gud i helvete skulle profeten Muhammed sagt om han levt idag. Nu lever han inte idag och det finsn ingen Gud heller för den delen. Det finns ingen distortion så förvrängningen sitter nog på insidan av hörselnerven.

Kära Systembolaget (hur fasen skulle det bli om ICA eller Lidl sålde vin och sprit?), försöker ge lite idéer om karaktären på olika viner genom att införa några sorts likare – choklad, möglig limpa, persika, lysfotogen, tomat osv.
Kan man efter samma koncept ge en vink om hur klangen är från en viss högtalare – nerkörd DKW, floppatofflor på grusgång, gnisslet från regnställ osv.??
Är det meningsfullt att ha ett sådant system? Om jag inte vet hur en DKW med sliten topplockspackning låter kan jag inte bilda mig en uppfattning om någon som helst karaktär.
På gamla radioapparater fanns en klangfärgsväljare. “Mörkt” betydde diskantfilter och “Ljust” betydde basfilter. Det fanns en koppling mellan “smaken” och frekvenskurvan.
Än värre blir det när folk ska beskriva vad som hänt med ljudet efter en tweak (eller bara av en speciell dunderapparat i signalvägen) – “musiken blir lugnare”, “utmejslad”, “tillbakalutad”, “transparent” eller “luftig”.

Om något skulle vara transparent borde det rimligtvis vara byggt i plexiglas.

Jag gillar inte rock’n’roll (twist), avskyr country, ryser vid blotta tanken att tvingas på hipraphousernb-sörja. Svensktopp och trivial skitmusik ger mig krupp ….

Jag tycker också att det är så härligt att sätta på 30-35 år gammal musik som fortfarande håller så oändligt mycket högre standard än dagens.

Folk lyssna på Infected Mushrooms, kanske för att den sortens musik är visar hur djupt ens högtalare går, men är det bra musik då???

Jag tror ibland att det finns i båda HiFi-lägren (dyrkabellägret och EKK-kabellägret) fjantar som bara spelar musik som visar hur “transparent” det låter, fastän musiken i sig är ren skit. Jag kan väl tuffa igång nått synthprogram på min PC och generera bastoner på 10Hz och sitta och ooha och aaha mig över det ….

Om jag trampar på tår ber jag om ursäkt, men musik ska njutas – däremot inte anläggningen – den ska förmedla njutningen.

Man kan njuta musik i stor hall. Vänersborg ska få stor hall. Den blir inte bara dyr, den är inte riktigt anpassad för musikevenemang så det ska byggas en musikhall också …

Hallen då – egentligen en bandyhall med elefantiasis. Kallas för ARENA. Varenda kommun med självaktning ska ha en ARENA och politikerna tror därmed att alla världens djävla arrangemang ska förläggas dit. Tvångslobotomerar man politiker???

Vänersborgs ARENA skulle enligt besked från politikerna, och det var så man sålde in den till allmänheten, kosta 90 miljoner. Häromveckan gick Anders Wänerlöv (kd) ut i media och meddelade att den summan var påhittad – tagen ur luften. Några 90 miljoner handlar det inte om längre utan 140 … förlåt … 170 miljoner (and counting).
Samme Wänerlöf, vilken man inte kan bestämma om han är en hjälte eller en sk*tst*v*l, låter meddela att ju mer kommunmedborgarna protesterar ju dyrare blir den. DET kallas kommunal demokrati.

Men hallen .. ARENAN, är ändå värd att slåss för. Kommunens store och starke man, socialdemokraten (demokrat????!!!) S Anders Larsson tog några svingar mot en sansad motståndare under annandagsderbyt (bandy – Sveriges störtsa folksport). Nu ska han dock ursäktas – han var rejält på lyset.

För 170 miljoner kan mandock köpa många rör till roliga rörförstärkare, massa CD-skivor, fast jag tror inte jag skulle klara av att plocka ihop för 170 miljoner BRA skivor.
Jag skulle vilja ha ett ljudrum för ljudlyssning och umgänge med folk, men även där är 170 miljoner lite mycket.

Jag får väl gå ansluta mig till 600 hundra som brukar titta på bandymatcherna och stå och huttra i BANDYDOS-HALLEN (bra namn på en hall som tillkommit efter hot, våld, lögner och mörkningar av dokument), säkert är det bra akustik under matcherna.

Jag skrev tidigare att den bästa tweaken var att “akustikpreparera” sitt lyssningsrum. Men man måste ju ha ett rum innan man kan börja tweaka. Rum hittar man i bostäder, vilka består av egna hem, bostadsrätter och hyresrätter.
Många människor bor i hyresrätter i Sverige, för det är en bra och bekväm boendeform.
Kristdemokraten Mats Odell – kristdemokratiska politiker bor INTE i hyresrätter – vill riva allt vad bostadspolitik heter genom att dels sälja ut allmännyttan (kommunala bostadsbolagen), ta bort alla tak vad gäller hyressättning och införa “ägarlägenheter”.
Tillskyndarna av dessa besynnerliga idéer pratar om hur mycket pengar som kan frigöras vid försäljning till nybyggen. I Stockholm säljs fastigheter för glatta livet men var ska man bygga nytt??? Hagaparken?? Stureplan??? Kungsträdgården???
Nänänä, det handlar bara om pengar. Inte fan byggs det nya bostäder, men räkna med att det byggs arenor i det här landet.
På sina håll försöker man lura på miljonprogrammets hyresgäster bostäderna de bor i. Skitsmart! De fastigheterna har stora renoveringsbehov, vilket vid försäljning lyfts över på de boende.
Ägarlägenheter är en annan smart idé. Man tänker sig tredimensionella lagfarter. Man blir lagfaren ägare till Trädgårdsgatan 7, 4:e våningen t ex. Gissa om det blir problem med servitutsfrågor. Jag måste ju passera över tre fastigheter ner till gatan. Mitt vatten, mitt avlopp, min el, mina telefonkablar och mitt bredband måste ju också passera genom massa andra fastigheter.
Ägarlägenheter har införts i Ryssland. Var och en som blivit ägare till sin lägenhet renoverar upp lägenheten till “eurostandart” () medan de allmänna utrymmerna försummas.

Rätt till en bra bostad med rimliga kostnader har varit ett fundament i svensk demokrati. Att riva upp det här fundamentet är att angripa och försvaga demokratin. Men kristdemokrater i allmänhet och Mats Odell i synnerhet har väl inte utmärkt sig för att vara vare sig goda kristna eller goda demokrater.

Riv kd:s unkna bostadspolitiken – kicka Odell!

HiFi-forum planerar för en s.k. DIY-träff i Göteborg om någon månad. Ska man vara med är det en fördel att vara medlem på HF (men är inget absolut krav – såvida det inte uppstår platsbrist). Vidare ska man ju ha något att visa upp – eller spela upp.
Alltså återstår det bara att lägga i en aning högre växel för att färdigställa hornen jag berättade om nedan, få in en glödspänningstrafo i en förstärkare, putsa och olja två trächassin och göra klart kabeldragningen – så väldigt lite återstår.