Huggbäver

Vart ska man ta vägen när man vill drälla runt?

Ett trevligt ställe att hänga på är forumet Faktiskt. Här är det högt i tak även om man har en viss aversion mot alltför skumma HiFi-tweaks. Den Öppna Diskussionen är tyvärr populärast.

HiFi-forum är ett annat bra ställe. Där är man dock mer tolerant mot kabelmänniskor och tweakare. HiFi-forum har en mycket aktiv DIY-avdelning. Det byggs inte bara högtalare utan en hel del elektronik. Pga av dett stora medlemsantalet får man motivera rejält för att bli insläppt.

Ett forum som inte ens har styrfart är DIY-forum. Fokus är DIY men det är alldeles för lite aktivitet där just nu.

I Malaysia hittar man en trevlig grupp som kallar sig DIYers. Här är det lite annat tänk än hos oss i kalla nord. Stämning är hjärtlig, men man inser att Malaysierna är attan så mer benägna att tillverka grejjer vi är vana att köpa färdiga.

Vill man ha ett aktivt och internationellt forum är diyAudio ett självklart val. Jättespännande att det just är internationellt och oavsett vad man frågar får man svar.

Sedan kan man ju hänga bland kokainisterna och B-kändisarna på Stureplan, men det verkar inte vara någon hit, om man nu inte har tillgång till ett automatvapen.

En påse krossade Estrella Grillchips för 29,90.
En bukett vissna rosor för 59:-
Ett tråg ICA köttfärs, ommärkt och tappad i golvet tre gånger – 79:90.

Det är väl ingen som bråkar om man tackar nej till en sekunda vara till fullpris. Är det någon som tycker det är OK att trasiga produkter eller produkter som inte håller specarna ska säljas till fullt pris? Eller tycker att sådana produkter ska säljas alls??

En CD med söndermastrad musik för 179:-

Är det någon som vill betala fullpris för musik som en klåpare med en sexualpsykopats vällust har mixat, mastrat och dynamikbegränsat till oigenkännlighet?

På TV rullas en förskräcklig historia upp. Svenska folket ska välja vilken låt som skall vara med och kvala till den stora europeiska melodifestivalen i Jugoslavien.
Jag förbryllas av att man kan rösta hur många gånger som helst – tur det röstsystemet inte används för riksdagsvalet.
Jag förbryllas också över att det, i tidningarna, läggs så stor vikt vid eventuella nakenchockar, ja alla sorters chockar, hur artisterna är klädda, vilka som kollapsar och vilka som bråkar med vem.
Ännu mer förbryllad blir jag när artisterna själva bryr sig mer om sitt utseende och sitt beteende på och av scen. Det borde man väl kunna skita i vilka som släpar runt ett bibelhelvette i kulisserna och vilken som har växande bröst. Det är väl ingen religionstävling eller ett val av bystdrottning. Skiter väl jag i vem som har skinnbyxor eller inga byxor alls.
Är det nu låten som är viktig så kunde man väl beställa lite bhurkor från Afghanistan – vi har väl svenska soldater som kämpar åt USA därnere, väl….

Sedan var det där med andra chansen. Så SATANS svenskt. Ingen får bli sist. Favoriterna ännu mindre. Har man åkt ut, har man – då var ju låten så kass att vi helst ska glömma den eller låta Bert Kralsson göra något potpurri av skiten.
Tänk om alla partierna som inte klarade 4%-gränsen till riksdagen får en chans till. Nynazister och ultrastalinister och juli och junilistor får köra ett extra race om 5 öronmärkta platser i vårt parlament ….

I min genomlyssning av mitt diskotek (från 10 till Ä) har jag kommit till K – K som i King Crimson.
Lite besviket noterar jag att det bara är de riktigt intellektuella musikmänniskorna som förstår att uppskatta den grupp som varit med sedan slutat av 60-talet och fortfarande hänger med och går från klarhet till klarhet.
Men när det gäller musik är det knappt musikalisk utveckling och nyskapande som skivbolagen satsar på. Man får tänka på det och ge sig själv 5 stjärnor, stolar, fyrtorn eller vad man nu delar ut, till sig själv för man förstått att det är just grupper som King Crimson som håller musiken igång.

En rolig tråd på ett HiFi-forum fick mig nästan att gå igång, och jag skulle skrivit något om folks tro på allehanda strunt.Nu vill jag förbereda det inlägget ordentligt och jag funderar i största allmänhet om folk ska tvingas ta ansvar för sina handlingar.
Ska det vara förlåtet folk som tar dyra SMS-lån för att de aldrig lärde sig räkna % i skolan? Ska människor ursäktas för sina våldsamma beteenden för att varifrån de kommer var samhället oredigt. Ska folk som har ADHD, DAMP, Aspberger och andra bokstavssyndrom ursäktas för att de är slarviga eller inte kan passa tiden? (Det senare berördes i gårdagens kolumn i Metro).

Jag tycker att männsikor till största delen ska ta ansvar för sina handlingar. Har man proppat läpparna fulla med silikon eller har man misskött en konvalesens eller fortsatt med destruktivt beteende efter medicinska behandlingar borde en taxameter ticka igång.
Det finns folk som alltid planerar och förbereder sig alla möjliga “worst case” och som sedan står med tvättad hals men utan hjälp av samhällets institutioner medan andra får oändligt många chanser.

På tal om chanser; varför har man infört “andra chansen” iMelodifestivalen? Är det för att ge sopiga men populära artister en chans till att få vinna? Eller är det för att vi svenskar är så djävligt kravlösa?

PiO eller kanske PIO eller kanske något annat. Specialaudiofilernas nya specialkonding – papper i olja (paper in oil). Låter bättre än allt annat, sägs det.

En kondensator tillverkas genom att olika lager metallfolie och dielektrikum (det isolerande skitet mellan metallfolierna) lindas upp på en bobin (eller “på sig själv”). Metallfoliet kan vara förångat på dielektrikat också.
En kondensator med plastfolium bakas i värme en viss tid. Det får platsen att krympa och gör kondensatornlindan MYCKET kompakt. Så kompakt att det i princip inte finns några kaviteter inne i den. Sedan gjuts den in i epoxi.
En papperskonding kan inte behandlas på liknande sätt. Den stoppas i en burk direkt och anting gjuts in med epoxi eller dränks i olja. MEN innan kondingen har hamnat där har den ofta plattats till för att t ex passa ner i en lagom platt burk. Tillplattningen ger upphov till kaviteter/håligheter i lindan där elektriska fält kan härja och ställa till med ansenliga mängder distortion – ofta tredjetonsdistortion . Hur en sådan kondensator skulle kunna låta bättre än en kondensotor tillverkad i polypropylen övergår mitt förstånd.

Ser att en av de positiva effekterna av många tweaks, kablar och spevial kontakter är “lugnare musik”.
Men om man nu vill att musiken ska bli lugnare kan man väl sätta på en Yngve Stoor, Andrea Bocelli eller SRs fågelskiva.
Jag vill inte att Jethro Tull, King Crimson och Grateful Dead ska låta lugnt!!! Det ska vara kaotiskt från första sekund.

Mer angeläget är det väl att jag har rumsakustiken under kontroll. Ingen sladd eller blå lysdiod i helvette fixar elaka rumsresonanser. Dessutom är mycket av dagens musikproduktion av så dålig kvalitet att inget kan rädda den – inga kvantrenare i hela världen. Skit in – skit ut.

Vill jag ha lugn musik sätter jag på Evgenij Onegin, Madame Butterfly eller Kalinnikovs pianosymfonier.

Människor som själva bygger sina anläggningar är mindre benägna att gå på allehanda ormoljetweaks än folk som köper färdiga apparater.

Den som själv bygger vet som regel vilka egenskaper och begränsningar olika komponenter har och går inte på larvigheter som att olika nätkablar gör ljudet bättre. Den som inget vet och inget kan går och köper en halvdyr stereo i expertbutiken (inte Expert) och sedan dyra tweaks (som kostar några ören att sno ihop) eftersom han inte vet bättre. Han vill inte veta bättre.

Nu skulle jag inte raljera över nätkablar utan lite
generellt uttrycka en åsikt som jag tycker är ganska rimlig.
Titta på ett godtyckligt forum (med en DIY-del).
Äldre/erfarna personer lämnar ständigt en skur av synpunkter och idéer till
yngre/oerfarna. Det handlar om ren elektronik, hur man lägger katodspänningar
rätt, väljer utgångstrafos, val av dioder i nätdelar och hur man fräser ur
bafflar för att försänka högtalarelement. Alltså ett stort mentorskap där jag
vill säga, vi inte sviker på någon punkt. Somliga är erfarna konstruktörer
medan somliga andra är pragmatiska byggare, men den samlade kunskapen och
den samlade hjälpen syftar att lyfta gemene mans kunskaper och erfarenheter
några pinnhål. Den hjälp och det stöd som förmedlas är av hög kvalitet och
innehåller en duktig mängd otvetydig fakta och information.

Men när det kommer till tweaks, hävdar jag, brister
allt. När nybörjar undrar om en 1000-kronors nätkabel ger bra ljud, blir han
rådd att köpa en 5000-kronors, och gärna en shaktisten och några jordförbättrare
och ett gäng blinkande blå lysdioder. Då finns inte de goda
praktiska råden inte med. Det är ingen som ställer upp med ett mentorskap där
man beskriver hur tekniken faktiskt fungerar, vilka parametrar man ska titta på
och vilka man kan bortse ifrån. Ingen berättar om vad “låta bra” innebär
osv.
Istället för att ifrågasätta “nyingarnas” grubblande över begrepp som “låta bättre” blåser man upp förväntningarna och kraven. Jag har inte skrivit något om representanter för allehanda tweaks, kablar och annat, men jag vill inte ta till svordomar precis …

En kille som bodde hemma, visade i en medlemspresentation upp sitt system och fick en kommentar om att han borde sära på högtalarna mer. Svaret kom någon dag senare: “Nu har jag särat på högtalarna. Ljudet blev mer HiFi tycker jag. Sen så blev det ju lite snyggare i mitt rum.”

Så ska det vara!

Få saker väcker hesiga känslor som diskussioner om nätkablar. I många forumdiskussioner försöker de som inte tycker de spelar någon roll hävda att efter 78 mil luftledning kan 2 meter nätkabel varken göra till eller från. Det låter som en mer än rimlig åsikt.
Å andra sidan vill man häkta på sig ett extra par hängslen kan man knåpa ihop en egen nätkabel och köra med skärmad nätkabel – sådan tror jag kallas på kabelska för LiYCY. Vad den gör är att den skärmar bort en hel del EM-strålning som kan ta sig in i nätkabeln och hicka sig vidare in i elektroniken.

Vad gör en dålig nätkabel? Eller vad gör en “bra” nätkabel? Den skärmar bort störningar. Och när man nu läser de smarta och upplysta grabbsens inlägg om hur en nätkabel “låter” kommer ångesten smygande … LÅTER!!!! Hur fan kan en nätkabel låta. Fast när folk inte vet något om el och elektronik kan man ju tro va skit som helst – inom vissa av HiFivärldens områden råden rena natta. Dags att dra in lite el ….